Nu har jag ju i alla fall som sagt knappt en vecka kvar här. Men innan dess ska jag hinna med en helg i Rimini, några dygn med Mamma och Pappa här i Bologna och en natt i Pisa innan vi flyger hem.
Innan jag åkte skrev jag att jag ville se Italien "innifrån" för att se om det var så illa som jag uppfattat det haha. Och jag kan väl konstatera, efter ett halvår här, att ja, ungefär. Men jag har utvecklat mer någon slags hatkärlek. Som att Italien är en familjemedlem som är otrevlig, med ett hemskt temperament och som man stör ihjäl sig på (läs: Maiden...) men in the end of the day you still love her. För hon är en del av dig och ibland ser du skrämmande likheter med henne också, även om du är likare dina andra familjemedlemmar ;) Någon som förstod denna enormt djupa jämförelse mellan min katt och italien??? hahahahha jaja
Och även om jag nog har haft mitt värsta halvår någonsin här kan jag konstatera att jag iaf har växt enormt och lärt mig otroligt mycket. Bara saker som att ha ansvar över barn, sköta ett hushåll, lärt mig ett nytt språk, fått grymma strykskills, blivit otroligt mycket bättre på att köra bil o bara det att jag har fått ett bredare perspektiv.
Och jag tycker absolut att om någon vill testa aupairgejen- do it! Anledningen till att jag inte hade the time of my life var väldigt många olika anledningar, men mer privata grejer, själva au pairandet som sådant var absolut något bra!! Asbra sätt att sätta sig in i en ny kultur och lära sig ett nytt språk, om man vill det. Och lära sig ansvar, även för någon annan än sig själv. Vet inte riktigt hur jag hade klarat att skaffa barn om jag inte gjort något sånt här haha. Så jag är väldigt glad att jag åkte iväg ändå.
Men nu vill jag nog hem. Hem till Sverige. Till Huskvarna och Jönköping. Till alla människor. Till den svenska maten och kulturen. Till regnet och kylan. Till och med.
Håll i dig Sverige, ajm kåmming håm < 3333333333
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar