TUNGT

För några dagar sedan gick en kille från min stad tragiskt bort. Jag kände honom inte personligen men ändå sitter jag här och inte kan sova med en klump i magen och tårar i ögonen. När något sånt här händer så kommer ju tankar fram.
Döden, något som jag inte tänker på särskilt mycket på, men som rätt som det är dyker upp och tar med sig någon. Det är omöjligt att förutsäga eller förbereda sig på.

Döden har aldrig skrämt mig innan. För jag har bara tänkt det gällande mig själv. Att jag inte är rädd för att dö. Men nu var första gången jag kände mig skrämd av den. Inte för att den kommer ta mig. Men för de runt omkring mig. Jag blev påmind om att folk kan försvinna, bara så. Och helst vill jag bara ta alla jag känner för i min famn och bara hålla fast de allihopa så de inte kan försvinna. För att en dag, kanske inte på ett långt tag, men en dag, kommer de att försvinna. Och då kommer inte ett fint hus, världens bästa jobb eller att ha världens snyggaste kropp spela någon jävla roll.

Vi är så jäkla koncentrerade på andra saker att vi glömmer bort det viktigaste av allt. De som betyder någonting.
Så missa aldrig en chans att umgås de som du bryr dig om.
Dra dig aldrig för att säga något snällt. Och strunta i att säga något om det inte är något du kan stå för blir de sista orden till den personen.
Krama alltid de du tycker om lite längre, lite hårdare. För det kan bli den sista kramen du får av dem. Berätta alltid vad du känner för annars kanske de aldrig får veta.
Ta vara på varje ögonblick.
Forgive easily.
Hata mindre.
Älska mer.

Och jag hoppas att Du har frid ändå. Det är så många människor som bryr sig. Hela Huskvarna är liksom i moll. Men jag tror ju inte att du är borta. Jag tror ju inte på att en själ bara kan försvinna bara för att kroppen inte längre fungerar. Du är väl med din familj och vänner. Bara att de inte kan se dig. Men de känner det säkert.

Note: Jag hoppas att om någon som känner honom läser detta, inte tar illa upp av att jag skriver detta, trots att jag inte kände eller känner honom. Det här är tankar som har cirkulerat i mitt huvud senaste dagarna och jag kände bara att jag ville dela med mig av det.